Mammor och pappor som går

Eller som inte kan bli arg, bara ledsen, och ser sig själv som ett offer. I sitt arbete har Jana Söderberg mött tonåringar som skadar och skär sig själva eller lider av ätstörningar. – De har inte alltid lärt sig hantera känslor som ilska och sorg över huvud taget. Då kan fysisk smärta bli det enda hanterliga. Vid långvarig stress och för hög frisättning av stresshormonet kortisol, tänjer vi på binjurarnas funktion, och till slut orkar de inte längre frisätta de mängder med kortisol som krävs. Vid detta skede, har vi ofta svårt att vakna på morgonen, är morgontrötta, är trötta på eftermiddagen och/eller är kvällspigga. Jag har exploderat och imploderat jag har misslyckats flera gånger med tålamodet men jag duger som fan. Till alla er ensamstående därute vill jag skicka så många kramar som det bara går och jag önskar er en famn som ni kan falla i. Vi behöver det, vi små mammor. Pappor oxå såklart men igår och idag är det mors dag i min kalender. Söner skriver sällan böcker om sina mammor, som fortfarande verkar vara brödet och mjölken som levereras punktligt. Annars är vi dåliga mödrar, som borde skämmas livet ut. Men pappor, inte bara papputar, kan vara lika usla som Jörn Donner och ända avgudas.

Det var bättre förr!

2018.07.28 14:09 Svenska_i_Sverige Det var bättre förr!

Då och då hör man människor hävda att det är ”ganska 1900-tal” att vara emot homoadoptioner, mångkultur, globalisering och annat.
Förutom den tekniska utvecklingen och förbättrad sjukvård har jag svårt att se något som faktiskt blivit bättre.
Mångdubblade övergrepp på kvinnor, utarmade pensionssystem, tonvis med illegala vapen på våra gator, människor som inte ser något hopp för framtiden.
1900-talet var en fantastisk period präglad av utveckling, hopp och förbättringar för de allra flesta.
Så är inte fallet i dag.
Skillnaderna mellan dem som har och dem som inte har är större än på mycket länge och skillnaderna växer.
För kvinnor är situationen katastrofal med stor otrygghet.
Varje våldtäkt är ett misslyckande för vårt samhälle och i de fall de utförs av invandrare ligger skulden oavkortat på de politiker som ligger bakom vår katastrofala invandringspolitik.
Vården hade personal att ta hand om de sjuka och hemtjänsten hade tid att prata med de gamla. Skolan var trygg och resultaten var i internationell toppklass. Vi var inte medlemmar i EU men Sverige hade större export till omvärlden än i dag justerat för BNP.
Inget av det man i dag för fram som skrämselargument för att vi behöver öppna gränser för varor och människor var ett problem när jag var ung. Inget alls.
Tvärtom undrar jag vad många unga människor är så rädda för? Tror de att deras mammor och pappor bodde i grottor? Att de ska få svartvit teve och inte kunna använda Snapchat om vi slutar ta emot människor från tredje världen och det står en tullare vid gränsen igen?
De av oss som faktiskt prövat att leva utan EU och mångkultur och ändå går på de grundlösa argumenten. Har ni inget minne?
(Svegot 28.7)
submitted by Svenska_i_Sverige to DetNyaSverige [link] [comments]


Grundtrygghet och självkänsla - Så stärks barnets ...